Farfarsbloggen 15/4 Alltid redo

Farfarsbloggen 13 

VAR REDO - ALLTID REDO

Enl Scouthandboken 1936, utgiven på uppdrag av Mauritzons boktryckeri [

1. En scout talar sanning och står vid sitt ord
2. En scout gör sin plikt mot Gud och fosterlandet
3. En scout är andra till nytta och hjälp
4. En scout är vänlig mot alla och en god kamrat
5. En scout är uppmärksam och hövisk
6. En scout är djurvän och skyddar naturen
7. En scout lyder villigt sina föräldrar, lärare och ledare
8. En scout tager alla svårigheter med glatt humör
9. En scout är arbetsam och sparsam
10. En scout är ren i tanke, ord och gärning  

När jag var tio år gick jag in i scouterna. Jag fick då svära scouteden som innebar att man lovade att  lyda scoutlagen efter bästa förmåga. Ganska höga krav kan man tycka, men med min då starkt ideaistiska inställning var jag fullt villig att svära eden. Det var framför allt den naturromantiska inriktningen i rörelse som tilltalade mig. Att få vara ute i skogoch mark, lära sig en massa om djur och växter, att hantera rep och göra knopar, att smyga och spana och framför allt att tävla ide färdiheter man fått lära sig, Inte individuellt utan i grupp. Man hörde till en patrull och detb var alltid patrullens framgång och ära som gällde.                                                                                                              Jag tillhörde patrullen Räven och jag vet inte hur många försök jag gjorde för att rita en stiliserad räv, som skulle vara vår symbolfigur för den patrull som alltid ville vara bäst. Vi var inte alltid bäst utom på en sa, nämligen att göra underhållning.                                                                                          Då och då hade vi underhållningskvällar, där varje patrull gjorde sitt program och sen röstades det vilket som var bäst. Vi vann alltid. Jag hade kommit på underhållningsform som bestod av att jag hittade på en tokig grundstory på ett tema, vikingar, pirater, indianer, sjukhuspersonal etc. Jag läste  upp berättelsen och kompisarna var utklädda,  mimade och hade enstaka nyckelrepliker. Avslutades med kort dans improviserad dans till musik från en gammal resegrammofon. Ett oslagbart koncept, som gick hem varje gång. Egenytligen ett slags miniform för studentspex, som jag då aldrig hade hört talas om.

Jag var mycket tilltalad av scoutuniformen som var väl anpassad for ett liv ute i naturen. Den fick prydas med olika påsydda märken som man fick avlägga prov för att erövra. Det var grundaren av scoutrörelsen, engelsmannen och militären Robert Baden-Powell som hade infört uniformen för att utplåna alla yttre tecken påklasskillnad, men det tänkte man inte på. Uniformen kändes som ett privilegium att få bära.  

För att få verksamheten att fungera krävdes då som nu bra ledare med fantasi, entusiasm ledarförmåga. Där tror jag vi var lyckligt lottade. Jag vill minnas att vi verkligen såg upp till de flesta av våra ledare. Det ä'r ju tyvärr så att 

alla ungdomsorganisationer srår en risk för att locka till sig personer som inte är lämpliga oh i vissa fall direkt olämpliga för uppgiften. Jag hörde kamrater från annat scouthåll som varit med om runktävlingar och annat som inte borde få.förekomma.Anknytningen till kyrkan var påfallande. Alla högtidligheter, som utdelning av förtjänsttecken och utnämningar till scout till någon högre klass ägde rum i kyrkan under ledning av pastor Harald Padel. Scoutträffarna, som ägde rum en kväll i veckan avslutades i allmänhet med en kort bön och sjungandet av nationalsången (detta var under under pågående världskrig).                                        

Patrullverksamheten var inordnad under större enheter som kallades kårer. Mälarhöjdens scoutkår lededes då av en idérik och energisk person som hette Harry Adenby. Han var bror till den sedermera Tortsten Adenby, som var upptäckare av och manager för den bandyspelande sångaren Gösta "Snoddas" Nordgren, som slog igenom med dunder och brak i Hylands radioshow "Karusellen. Adenby var ett taget namn och elaka rykten gjorde gällande att Harry gärna ha hade de velat byta namn en gång till när hans brorr blev känd också för att i bostadsbristens tid förmedla svarta lägenhetsaffärer. Jag känner många som Torsten fixade svarta lägenheter åt. Mig veterligen blev ingen lurad, men verksamheten var trots allt inte laglig och han blev anmäld. Ryktet säger att anmälaren var icke okänd författare som Torsten hade ordnat lägenhet för. Torsten fick tillbringa en tid i fängelse.

 hade nått min scoutkarriärs topp 

Det tillhörde scouternas uppgifter att varje år samla pinnar och annat bränsle och sedan stå brandvakt vid elden beredda med vattenhinkaren att användas i händelse av att elden skulle börja sprida sig. När jag  min scoutkarriärs topp någon gång i femtonårsåldern h: ade jag börjat intressera mig nfö flickor och jazzmusik från USA. Någonstans kände jag att detta inte gick helt ihop med scoutlagen och löftet. En Valborgsmässoafton hade jaa varit ris och annart brännbart till brasan. Medan jag stod vakt vid eldhärden. På min fina scoutskjorta hade jag ett märke med scouternas valspråk: ALLTID REDO broderat i silvriga bokstäver. Då kommer det fram en jättesöt tjej som sätter pekfingret på märket,tittarmig i ögonen och säger dröjande: "-Är du redo?" Jag kände som en blixt det dubbeltydiga i frågan. Redo för va? Jag fann inget annat svar än möjligen ett fånigt leende. Men frågan brände fast och jag börjafe verkligen undra vad jag varedo för. Var det verligen scot jag villvara? Livet erbjöd 

verkligen många andra möjliheter. Dessa tankar ändade i att jag lämnade scoutkåre och gick och köpte några nya jazzplattor.

                                                             Forts följer.../på onsdag/