Farfarsbloggen 16 25/4 Ingen bra soldat 2

 Farfarsbloggen 16

Ingen bra soldat 2

Den tredje plutonen jag skulle tjänstgöra på  var en drivmedelspluton förlagd i tält i närheten av ett berg  nära Finnerödja. Från tälten fick vi varje dag förflytta oss till berget, som innehöll ett stort bensinförråd. Bensinen skulle pumpas upp ur berget och fyllas på 200-liters bensinfat, som sen skulle rullas iväg till väntande lastbilar och lyftas upp på flaken. Jag har aldrig, varken förr eller sena haft ett så tungt (och farligt) jobb. Det var ungefär tio grader kallt. Vi stod utomhus och fyllde på faten med en pump liknande en pump på en bensinstation. Det var bara det att denna pump hade ett enormt tryck, så att om man inte passade sig när fatet var fult stod bensinen som en kaskad rätt upp i luften och föll ner över påfyllaren som ett kort men intensivt bensinregn.                                 På nätterna sov vi i tiomannatält, uppvärmda av en rörformad vedkamin som stod i mitten av  tältet och samtidigt fungerade som tältstång. Man sov med fötterna mot tältmitten och huvudet mot tältets ytterkanter. Eldningen sköttes av eldvakten, som - om han lyckades hålla sig vaken - stoppade in ett vedträ då och då. Eldvakten byttes ut varannan timme. Hela tältet stank av bensin, eftersom allas kläder hade fått bensinduschar under dagen  och hängde på tork runt kaminen. Att vi inte brann upp allihop måste ha varit ett Guds under.                                                                         Jag lyckades missköta mig så pass att min reservofficerskrriär slutade med att jag  trots allt utnämned till vicekorpral och slapp därmed sex månaders extra utbildning och bäst av allt - jag slapp att bli reservofficer.

                                                                            *

Min militära karriär tog ny fart cirka femton år senare. Jag blev då av radions säkerhetschef Olof Wahlund beordrad att ingå i radions interna säkerhetsorganisation, som var uppbyggd för att fungera i skarpt läge för riket med förflyttning av radioverksamheten  till hemlig ort utanför huvudstaden. Det fanns ett antal olika alternativ inhysta i hemliga berg runt om i landet.   Då och då skulle denna organisation testas och trimmas. Övningarna förlades till något av de hemliga bergen där alla samhällets olika organisationer fanns representera för att tillsammans med militärledningen öva samband, beslutsfattande och psykologiskt försvar. För att kunna medverka i sådana övningar sändes man på kurs till ett regemente i Uppsala. Deltagarna bestod huvudsakligen av journalister från de stora dagstidningarna, några landsortstidningar och folk från radion. En mycket intressant och givande kurs med många deltagare som var väl värda att lära känna och även kursledningen. Det var en synnerligen omilitär kurs, men präglades ändå till en del av att den ägde rum på ett militärt regemente. Meningen var att vi skulle ingå i försvarsorganisationen när vi tjänstgjorde i såväl freds- som krigstid. Det innebar att vi måste bära uniform. Eftersom vi var placerade i direkt anslutning till högkvarteret och eventuellt kunde få i uppdrag att intervjua höga befäl,  t ex generaler, så dög inte vilken grad som helst. Detta innebar att vi efter genomgången kurs utnämndes till löjtnants grad, vilket måste sägas vara en snabb karriär. För att markera skillnaden mot "riktiga" löjtnanter fick vi en båtmössa med en apelsinfärgad rand, vilket genast skapade epitetet "apelsinlöjtnant".Att få bli en sådan och med tillstånd att tala till generaler blev alltså toppen av min militära karriär.                       När jag så småningom kom på övning i ett av de hemliga bergen fick jag till och med besök  i min enkla radiostudio av Hans Majestät Konungen Gustaf VI Adolf.

                                                                   *

En komisk och osannolik incident inträffade under utbildningen.                               När vi inställde oss på regementet hade en av deltagarna överraskande nog en liten hund med sig, en sån där liten vit terrier som är den ena av hundarna på etiketten till whiskeysorten Black&White. På förfrågan uppgav deltagaren att han, när han blev uttagen till kursen meddelat att han hade hund som han inte kunde lämna ensam hemma, utan att han tänkte ta med sig hunden på kursen. När han fått veta att detta knappast var möjligt, uppsökte han sin vän generalen, högt uppsatt inom Försvarsmakten och undrade om inte generalen kunde skriva ett intyg att det visst var möjligt att medföra hund till kursen. Generalen skrev och följden var att hundägaren  medförde såväl hund som intyg från högsta ort på att det var  helt i sin ordning.                                                                 När vi ryckte in blev vi utrustade med enkla militärkläder. Det förekom en del militära moment i kursen, som tex skjutövningar. När vi rörde oss inom regementsområdet skedde detta ibland i marschformation. Det måste ha sett rätt bisarrt ut att vi under sådana förflyttningar beledsagades av liten  vit hund. Alla i truppen var inte nöjda. De tyckte att hunden förlöjligade truppen och begärde omröstning om hunden skulle få vara kvar eller inte. Röstningen genomfördes och utföll så att hunden fick stanna.     Om hunden sen fick följa med på någon av de hemliga övningarna i berget förmäler inte historien.

                                                       Forts följer.../ på söndag /