FarfarsBLOGGEN 8
Farfars barn
Farfars hustru dog tidigt, troligen 1909, men de hann ändå få fyra barn:
Nils Boberg, farbror Nisse, utvandrade på 20-talet till Australien. Han var en dålig brevskrivare, men hade i alla fall skrivit åtminstone en gång och medsänt en suddig bild, där han står i bredbrättad hatt under ett av sina apelsinträd på sin ranch. Mycket fantasieggande, men inte särskilt upplysande. En tid före andra världskrigets utbrott ringde han plötsligt från någonstans i Sverige och meddelade att han kommit hem och hade för avsikt att stanna här. Han köpte en villa i Segeltorp och satte in en äktenskapsannons. Villan låg på tillfartsvägen mot Södertälje och hans avsikt var att starta konditoriservering i och i anslutning till villan. Han lyckades få tag på en kvinna som var bakningskunnig och som dessutom hade kontakter med ett av de stora religiösa samfunden som var välrepresenterat i Segeltorp. Sålunda många presumtiva kunder. Farbror Nisse var mycket händig, snickrade till ett antal grova utebord som försågs med stora halmtak, samt en jättestor skylt av grenar formade till ordet KONDITORI och en väderflöjel. Det gick som smort och affärerna kom snabbt igång. När kriget hade pågått ett tag och det blev köttransonering snickrade han ihop en massa burar och startade kaninuppfödning. Efter ett par år fick han tyvärr en svårartad blindtarmsinflammation och avled. Hans hustru hade gett honom en stor dos ricinolja, vilket lär vara mycket olämpligt vid blindtarmsinflammation. Min mamma, som inte var någon större entusiast för farbror Nisses annonsfru påstod att hon mycket väl visste att det var fel medicin och att hon hade gett honom den för att hon hade tröttnat på Nisse och blivit betuttad i någon läcker pastor. Men den uppgiften får stå för min kära mor.
Gustav Boberg, far till min bror Bengt och mig. Utbildad till bergsingenjör och arbetade vid Fagersta Bruks gruva fram till slutet av 20-talet, skickades på studier i Tyskland. Vid hemkomsten hade depressionen slagit till, en stor del av personalen inklusive pappa blev avskedad. Startade med skrivmaskinsförsäljning i Stockholm. Fortsatte i försäljningsbranschen med att sälja ångpannor, tvättmaskiner, centrifuger och annan utrustning till stadens tvätterier. Jag fick (tvingades) ofta följa med på hans affärsbesök. Det var bland det tråkigaste jag visste. Dels tyckte jag att det luktade illa i tvättanstalterna. Dessutom var samtalen om olika tvättmaskinsmodellers för- och nackdelar oändliga och totalt ointressanta och jag förstod inte hur man kunde hålla på med något så trist. Många av affärssamtalen skulle avslutas med att man gick på restaurang, vilket var nästan lika tråkigt. Pappa var något av en bohem, trots en affärsmässig framtoning i kostym och slips, väst med klockkedja på magen och hatt, samt färdades i allmänhet i automobil, utom under kriget, då bilen stod uppallad i garaget. Han hade kontoret på fickan och jag tror att de flesta affärsuppgörelserna var kontantaffärer, där den ena affären finansierade nästa och eventuell vinst direktinvesterades i konsumtion. Han sysslade mycket med uppfinningar av olika vardagsföremål med växlande framgång. Jag tror att han hade uppfinningar mest som en hobby. Han gjorde inte särskilt stora ansträngningar för att få dem i produktion. En grej som kom till tillverkning i lite större skala var en korskruv kombinerad med kapsylöppnare och en taggad krans för öppning av skruvkorkar. Men de flesta gick till vänner och bekanta. Vi hade länge kvar ett litet lager i källaren. De var ganska bra. Jag har fortfarande kvar en som jag använder då och då. Min pappa var inte mycket för att ge goda råd. Det enda råd jag minns var: - Gift dej aldrig! Själv var han gift med en fantastisk kvinna. Bland hennes många goda egenskaper var att hon var synnerligen handlingskraftig. Det kunde man inte alltid säga om pappa och där fanns nog fröet till många av deras rätt ofta förekommande äktenskapskonflikter.
Fortsättning följer...(på söndag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar