Det här är farfarsbloggen

Jag startade denna blogg för att...

onsdag 14 mars 2012

Farfarsbloggen 2012-03-14

FarfarsBLOGGEN   4

Morfar och hans familj

Min morfar, Vilhelm Djurberg, var också med vid den sista avrättningen i Sverige, som ägde rum  år 1910. Då avrättades rånmördaren Johan Anders Ander. Han halshöggs med en från Frankrike importerad giljotin. Detta var enda gången den användes. Den lär finnas nerpackad i någon av Nordiska Museets gömmor. Avrättningen skedde inne på Långholmens fängelsegård.
                                                      *
Jag var med om en mycket uppskakande händelse på Heleneborgsgatan. 
Mormor är på besök. Jag är fem år gammal. Befinner mig på mitt rum, Hör mamma ge upp ett skrik. Jag rusar in i vardagsrummet. Där ligger mormor avsvimmad på golvet i en lång vit klänning. Mamma står böjd över henne. Mamma fortsätter att skrika, nu till mig: - Gå in på ditt rum!!! Jag går in på mitt rum, häftigt gråtande. Jag förstår att något allvarligt har hänt min älskade mormor. Mormor som sjunger så vackert och som berättar så fantastiska sagor.  Jag anar instinktivt att hon kanske är död. Det som har hänt är att hon har fått en hjärtinfarkt. Hon hämtas av ambulans, avlider på sjukhuset. När jag får veta att hon verkligen är död grips jag av en oändlig sorg. Barn kan verkligen sörja utan gräns. Mammas förklaring att hon nu är i himlen och har det bra där hjälper inte. Jag ville att hon skulle ha stannat hos oss, hos mig. Mamma säger att det är så bra att hon är i himlen, för där får hon träffa morfar. Det hjälper inte heller. För mig är det så i det här läget att död är död och ingenting annat.

                                                    *

Morfar har dött några månader tidigare 73 år gammal. Han saknas inte av mig.  Han lämnar efter sig, inte bara en rad medicinhistoriska böcker, utan ett helt museum, Medicinhistoriska Museet i Stockholm. Han har under hela sitt vuxna liv samlat på medicinhistoriska föremål, som han förvarat i källare och på olika vindar. Han har fått ihop föremål som vid hans död räcker till ett helt museum. De  ställs till en början ut i lokaler som ägs av Stille-Werner. Därifrån flyttades samlingarna till Eugeniahemmet och överinseendet över museet övertogs av Stockholms läns landsting, som av ekonomiska skäl lade ner visningsverksamheten. Materialet förvaras nu i någon lagerlokal inom Karolinska Institutets område. Sorgligt kan man tycka. Vänföreningen till museet har dock genomfört en filmning av museet innan det flyttades från Eugeniahemmet. Filmen finns utlagd som ett virtuellt museum på internet.  
 
                               Fortsättning följer...(på söndag)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar